tisdag 21 februari 2012

Saknad

Det har snart gått tre år, tre år sedan jag förlorade halva mig själv och den som betydde mest av allt för mig. Bara tanken på denna absurda situation får mig att undra om jag verkligen gått igenom det,men när saknaden värkandes poppar upp så inser jag att det verkligen hänt. Det är så lätt att förtränga och tro att man skall glömma, men jag om någon vet att det inte funkar. Visst funkar det för stunden, jag ljuger om jag säger att det inte gör det, men sorgen hinner alltid ikapp.Jag kommer alltid sakna,alltid försöka fylla det tomma svarta hålet i mitt hjärta, men allt eftersom kommer jag lära mig att leva med det. Saknaden att vara välkommen att krypa upp i en famn när jag är ledsen, tanken på att någon verkligen förstår utan att jag ens behöver förklara , någon som förstår att jag faktiskt får lov att vara ledsen emellanåt utan att känna mig dum, och någon som ser mig för den jag är. Saknaden av att kunna kommunicera och saknaden av att kunna skratta och ha roligt tillsammans, glädjas åt det fina som faktiskt finns, även om man inte tror det ibland. Just nu är det tungt. Min lilla Pappa är inte helt pigg, och visst så är han till åren, men det finns så mycket kvar att ge.Det är jobbigt att se och det är galet jobbigt att vara hjälplös och nära. Jag försöker se hoppet, men alltid är det någon som förstör och inte vill se positivt på något. Det gör mig trött, ledsen och så otroligt besviken. Ny tjänst på jobbet är en jättekul utmaning, men ibland undrar jag vad jag gett mig in på. Jag får lära mig att prioritera det som är viktigt för mig och resten får helt enkelt väljas bort.Tänk att det låter så enkelt, och är nog egentligen om jag verkligen sätter mig ner och går igenom vad som verkligen är viktigt för mig. Det blir första steget med början imorgon. Ingen skall få ifrågasätta mina prioriteringar, för just de är viktiga för mig. Min liten har hunnit bli en stor kille, 3 år och 2 månader. det händer mycket varje dag och han pratar hela tiden. Vissa ord, blandade med tecken och bara blarr. Men ändå så härligt att han försöker. Det finaste jag har och det jag älskar mest av allt på hela jorden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar