Tiden står verkligen still när man är på sjukhus, men på något sätt måste jag försöka vara positiv. Det är ju för Fredrics bästa. Han är mycket piggare idag så det går åt rätt håll. Nytt penicillin och Kåvepenin jordens vidrigaste penicillin är borttaget. Lungröntgen såg mycket bättre ut än förra gången så nu är det tydligen inte en lunginflammation utan astma som är underbehandlad. Sista gången vi var inlagda sattes det in airomir och Pulmicort men tydligen så har det ännu inte fått effekt. Märkligt efter en månad, men nu sätts ytterligare en medicin in som tillägg. Jag medicinerar hellre för resten av hans liv än att han skall bli så här sjuk varje gång. Stackars den lille. 
Själv känner jag att jag håller på att jag har svårt att hålla ihop allt. Jag har tre dagar kvar på mitt nuvarande jobb och börjar mitt nya veckan efter och just nu undrar jag vad jag ställt till med. Hur skall jag reda ut detta? Kanske borde bitit ihop och gillat läget som det var så hade jag sluppit mitt inre uppror där en explosion snart är ett faktum.