En ny dag har startat. Trollungen är i full fart med sina leksaker. Visst är det konstigt att man alltid får leksaker som låter i present, men man köper aldrig egna. Hm undrar just varför.  Det lilla  trollet övar flitigt med att gå och visst tar han några steg emellanåt. Små små stapplande steg med de små kycklingbenen. Så fantastiskt gulligt att jag blir tårögd. Den finaste pojken som finns! Jag märker det inte längre, eller rättare sagt så bryr jag mig inte att han har Ds. Klart man blir medveten igen vid läkarbesök eller när någon kläcker ur sig nått klantigt. Varje barn utvecklas ju i sin egen takt och för vissa tar det ibland längre tid att lära sig saker. Alla är vi olika och det är ju precis så det skall vara.