Det känns inte som om det var alltför längesen jag var mammaledig, samtidigt som det känns som en evighet sen. Då var jag full av energi och jag undrar vem som tagit ifrån mig all energi nu, för den är som bortblåst. Det spelar ingen roll hur mycket jag än sover eller hur lite jag än sover så är jag lika trött ändå. Vanligt fenomen så här års har jag förstått. Idag tittade solen äntligen fram Och lillbajsen och jag har varit på promenad. Han knoppar fortfarande gott i sin vagn. 

Den lilla parveln är så full av energi och bus så det inte är sant. En busigare liten pojke får man leta efter. En liten pojke som börjar bli stor och stora pojkar äter ju själva. På dagis äter han själv tydligen , men hemma flyger mest både maten och skålen. Någon enstaka gång har vi lyckats på riktigt och man måste ju öva för att lyckas:). De små små stegen blir fler och fler. Visst ramlar man raklång emellanåt men man får inte ge upp så det är snabbt upp igen som gäller. Den är en envis liten pojke och jag kan inte förstå vem han ärvt det av... Min finaste lilla pojke!!