Helgen har jag och Freddan tillbringat hos min lilla pappa.Morgonen började väldigt tidigt med en klarvaken liten fjant klockan halv 5. Kan inte säga att jag var lika pigg. Petade i honom lite välling och efter en timme somnade han en stund till för att sedan vakna strax innan sju.

Idag kom min lillebror förbi med sin lilla Rasmus 3 år. Han är nog den sötaste jag sett, vi har det i familjen brukar vi skoja om:), förutom Fredric så klart. Jag hade köpt en liten blomma som jag skulle sätta på mammas grav och Rasmus frågade vad jag skulle med den till. Den skall jag sätta hos farmor sa jag. Då tittar han på mig och säger: farmor är i himlen. Ja det är hon svarade jag. Han har tidigare när han var mindre sagt att han pratat med farmor och att han inte får säga vad hon sa. Ingen hade då berättat för honom att farmor lämnade oss för 9 år sedan. Jag frågade honom om han pratat med farmor det senaste och vad hon sa. Då tittar han på mig och säger sorgset. Famor är i himlen och hon sa att jag inte får komma till henne. Jag blev tårögd och det blev min bror oxå. Allt låter så enkelt. Visst hon är i himlen och vi får inte komma dit, men de kommer ju heller aldrig tillbax till oss. Tyvärr valde mamma själv att komma till himlen och jag har på många vis svårt att förlåta henne gör det. Det är ju nu vi hade behövt henne. Tänk om Fredric haft en mormor? Jag har många gånger funderat på hur livet skulle vara då.