Äntligen har det blivit sommar! och snart semester. Känns ju konstigt med tanke på att jag varit mammaledig i ett och ett halvt år nu. Tiden går fort och lillkillen växer och mamma fascineras av att en sån liten kille kan tala om vad han inte tycker om. Fredric är inte speciellt lik mig till utseendet men jag fick en underbar kommentar av Jonas här om dagen. Du , ni är mer lika än du tror sa han och flinade. Detta var när Fredric var jättearg för att jag inte gjorde som han ville och jag kan inte riktigt förstå vad han menade med det:).

Igår poppade det dåliga samvetet upp igen . jag gick från A6 längs med Rocksjön på vägen hem och sneglade bort över järnvägsspåret och träden. Där bakom ligger kyrkogården och Martins grav. Fick ont i magen vid tanken och kom mig inte för att gå över vägen och titta till blommorna. Jag vill inte tvinga mig själv att gå dit när jag inte riktigt orkar. Dagen då jag kan gå dit utan att ha ont i magen kommer, men kanske inte än på ett tag.

Det närmar sig midsommar och vi skall iväg några dagar till Västervik. Det skall bli trevligt och jag hoppas verkligen att jag kan få bada. Längtar efter att få hoppa i det kalla vattnet och bara vara. Det skall bli härligt. Freddan har fått en badring och en UV dräkt så jag hoppas vi får möjlighet att testa dem.

Annars är allt som vanligt tycker jag. Förra året vid denna tidpunkten var schemat fullspäckat med läkartider och habiliteringsmöten och nu är det tomt. En underbar känsla av att nästan vara en vanlig mamma utan sjukhus och övriga instanser. Den vanliga mamman jag egentligen är till en pojke med det lilla lilla extra och so m dessutom är det finaste som finns.