Den elaka klon finns inom mig, men den känns idag inte så elak som den varit tidigare. Igår var jag på anställningsintervju och ibland så händer det att man kan växa sisådär en halvmeter. Jag har svårt att ta beröm och när någon säger något positivt om mig så tror jag de driver med mig. Så har det alltid varit även om osäkerheten nu känns mycket större än tidigare. Ett personlighetstest visade att jag förändrats mycket det senaste året och givetvis påverkas man av det man går igenom i livets olika stadier. Jag har kommit på fötter igen och försökt börja om på nytt. Ibland känns det som Inget blircsom jag tänkt mig medan andra dagar är fantastiska och jag ler mest hela tiden. Så här kommer det vara fram tills att jag tagit nästa stora steg, det sista avslutet..

Dags att krypa ner. Jag drömmer mig bort till någon som jag tycker så mycket om. Jag ler så fort jag tänker på honom. Han är förutom Fredric det bästa som finns!!