Är det någon som har telefonnumret till himlen? I så fall vill jag gärna ha det för jag vill ringa dit ibland, bara en liten liten sekund och ställa en liten liten liten fråga. Jag liksom alla andra vet ju väl att det inte finns någon telefon i himlen, men jag önskade det fanns en. Skulle fråga mamma varför hon lämnade oss självvalt när vi behövde henne som mest och jag skulle fråga Martin om han hade det bra. Om han saknade oss iallafall lite. Det är jobbigt just nu och jag har hela tiden känslan att jag inte räcker till. Den elaka klon är tillbaka och kramar och sliter sönder mig inifrån. Hur ska jag få bort den??? Den vill inte försvinna och den gör mig galen!! Den tvingar ut tårarna ur mina tårkanaler och de bokstavligen sprutar ut. De vill inte ta slut och det kanske inte är meningen. Tårarna kan jag leva med men helst av allt vill jag att den elaka klon skall försvinna så jag kan bli mig själv igen och det snart..

Min lilla prins börjar bli en riktigt stor pojke. Han äter som stora pojkar ska, han går på pottan som stora pojkar sa och han busar som stora pojkar ska. Och det senaste: han har börjat gå när vi håller i honom. Jag känner mig som världens stoltaste mamma till världens finaste lilla kille. Det bästa av allt är att den finaste pojken faktiskt är min älskade lilla skitunge:)