Svininfluensavaccin

Idag har vi varit och vaccinerat oss, alla tre på inrådan av Fredrics hjärtläkare. Det var med olika känslor vi gick dit eftersom ingen har kunnat svara på våra frågor så var det upp till mig att avgöra om jag och J skulle vaccinera oss. Vi gick därifrån med var sitt bamseplåster, precis likadant som det som Fredric fick. Sköterskan passade även på att kalla J för pappa, så lite tokigt blev det allt. Ingen av oss kommenterade det för hon kan ju omöjligt veta hela vår historia och jag kommer inte berätta den varje gång, för det orkar jag inte. och skulle knappt hjälpa någon heller. De som vet, vet och de som inte vet, vet inte. Det är så enkelt, inte känslomässigt men rent tekniskt sett.

Fredric och jag började dagen med att titta på en sulky som vi inte alls tyckte om när vi såg den i verkligheten, dessutom så försvann mitt lilla barn i den så han knappt syntes. Den lilla lilla killen som verkligen är busigast i denna stad just nu. Han tjattrar oavbrutet och flinar så han kiknar av skratt ibland. Han är snabb att ta sig fram på golvet. Han rullar och har lärt sig hur han skall göra det i raketfart utan att slå i huvudet. Han sitter på sin lilla matta och plockar bland sina leksaker. Han kan sitta där i timmar och jg kan bara titta på honom och känna att jag är världens stoltaste mamma till världens underbaraste lilla unge.... Han är det bästa som finns!!