November

Det har snart gått 2 månader sedan HAN kom in i vårt liv. Två härliga månader som känns så mycket längre än den korta tid som det faktiskt är, egentligen. Det är inte helt lätt att acceptera fullt ut att man faktiskt har någon vid sin sida som finns där, som bryr sig om mig och Fredric och som verkligen vill vara med oss. Jag som redan från början är van vid att klara av allt själv har haft väldiga problem och har faktiskt fortfarande att släppa in J ordentligt i mitt liv. Dum formulering eftersom han redan finns här, men att hjälpa mig menar jag, för jag är ju inte van vid att det jag inte gör blir gjort ändå. Att mata Fredric på natten, att byta blöja, att låta mig få sova emellanåt att bara vara så fantastisk som jag verkligen tycker att han är. Förra torsdagen så opererade jag mitt ben , äntligen och det gick bra. Hur ofta skulle en kille man träffat för en kort tid sedan ställa upp som barnvakt en hel dag? Bara att se de båda tillsammans gör mig varm i hjärtat.

Allahelgonna helgen har passerat och jag och Fredric har tänt ljus hos Martin och även lagt dit en krans som ser ut som ett hjärta med en stor ros på. Det ser väldigt fint ut där nu, om man kan säga så om en grav, men det skall vara fint för det finaste jag hade en gång. Han som gav mig det bästa och underbaraste jag har. VÅR FREDRIC!

Den 9 november har vi fått tid kl 08,00 i Lund för ny kontroll av det lilla hjärtat. Denna gången skall undersökningen ske under narkos och de går in genom strupen för att kunna se var läckaget egentligen är. Jag hoppas verkligen att vi snart får besked om vad som kommer att hända härnäst. det börjar bli riktigt jobbigt att vänta och vänta och vänta.

Efter dagens bravader och en middag hos J:s mamma med bror och familj så är det dags för mig att krypa upp med en bok i fåtöljen vid akvariet och mysa lite för mig själv.