Dagen började inte speciellt fantastiskt. Liten kräktes 4 gånger stackaren och fick inte i sig någon mat alls. Jag blir mer och mer irriterad eftersom sjukhuset inte hört av sig än och jag har ringt 2 gånger och även blandat in habiliterinspersonalen och de är minst sagt lika upprörda som mig. Någon måste ju ta tag i detta kräkeri och reda ut det. Ett halvår har Fredric kräkts och inte gått upp ett gram, men ingen har reagerat, vilket jag retar mig på. Ändå har jag påpekat detta så länge. Svaret blir ju att han har down och downbarn kräks oftare. Det är egentligen ganska märkligt att bara för att man har en diagnos så skall allt gömmas bakom den. Han har faktiskt fortfarande hål i sitt hjärta på grund av att man gjort ett misstag under operationen. Förstår inte varför man inte kan åtgärda detta på något sätt så att Fredric äntligen kan få må bra.
Idag har vi varit på hockey. Fredrics första hockeymatch och han gillade det. Ser man de två nedan så kan man kanske förtså hur trevligt det var:)
Hej catrin. Fina bilder du lägger ut. JAg har ju velat kommentera innan på bloggen men inte fattat hur man gör ! Jag e inte den som e mest bright innom data. HAha. Tänkte bara säga att jag idag köpte mitt absolut första nummer av hemmets journal. Vad fint det var. Bra skrivet å så. Fina bilder. Du e en sann kämpe. Å inte illa pinkat att vara på förstasidan. Så skönt att se att det e lite soligare i din vardag nu. Jättefin blogg du har. Kramar matilda Svensson
SvaraRaderaHej
SvaraRaderadu är en riktigt kämpe
så söt han är lille fredric.
hej catrin
SvaraRaderajag har också köpt tidningen jättebra reportage. Tårarna trillade lite innan jag skulle till frissan Du är så söt på kortet. Du är verkligen beundransvärd som du kämpar för allt Stå på dig bara Kram Anita