Spännande

I går ringde barnkardiologen och sa att Sjukhuset i Lund hade tagit upp Fredrics hjärtfel på sin konferens och bestämt att det snart var dags för operation. Jag fick inget datum men sköterskan skulle kolla lite och ringa tillbax. Idag ringde hon och gav mig ett nummer till koordinatorn i Lund. Jag ringde dit och fick veta att det är planerat vecka 18, dagen är ännu inte satt. Det är en märklig känsla att veta när det blir av. Jag är jättenervös. Det finns några berättelser jag läst om små barns operationer, och koordinatorn var väldigt lugnande, men ändå. Inte så konstigt, det är ju ett stort ingrepp på en liten liten människa. 

Annars känns det idag som om allt börjar trilla på plats. Jag skymtar lite sol bakom alla de tjocka molnen och det känns äntligen som om allt går åt rätt håll. Jag hoppas verkligen att det håller i sig.

Det finns fler som jag i detta land och idag skrev jag nedan kommentar till en tjej som förlorat sin man i cancer för några veckor sen. 

Du är inte ensam i denna stora värld, även om det kan kännas så ibland. Jag vet verkligen vad du går igenom. Fredric är fortfarande väldigt liten, men han känner ändå att hans pappa inte längre finns hos oss. Det käns fruktansvärt. En dag när Fredric förstår skall jag berätta för honom vilken underbar pappa han hade, en pappa som älskade honom över allt annat.EN pappa som log med hela ansiktet när han föddes, även om han inte kunde egentligen. En pappa som gjorde allt för sin lilla skitapa. Martin gav mig 10 fantastiska år fyllda med kärlek och resultatet blev vår illa Fredric, det finaste jag någonsin kunde få.

Det känns så fantastiskt att kunna ha dessa vackra minnen kvar. Jag kommer alltid bära dem i mitt hjärta.