Det är åter en ny dag. Idag var vi iväg och tittadepå gravstenar och träffade prästen för att planera begravningen. Fy det låter verkligen hemskt att säga så , men det ä sanningen. Kan inte ta till mig det som hänt alls. det känns så märkligt att sitta och prata om Martin med någon som man inte känner. Vi pratar ju om honom som om han inte vore här tänkte jag. Och det är ju faktiskt sant, han är inte här längre. Svärfar har satt ihop en underbar fil på olika filmsekvenser på Martin. Vi tittade på den och tårarna verkligen sprutade. De tar aldrig slut. Jag saknar honom så!
Jag och Fredric har flytt staden till min lillebror. Här har vi blivit bortskämda idag och det har varit såmysigt. Lillebrors son är en galen liten Rasmus som det är full fart på. Skönt att ha sina nära och kära när man behöver dem. Har även märkt att de man trodde var ens vänner tydligen inte var det ändå. Det är en märklig känsla, jag menar att vi kände varandra innan och nu så gör vi inte det längre. det är inte så svårt att fråga hur man mår tex eller prata om vädret. Alla har kanske inte lika lätt att hantera vissa situationer och jag påstår inte att jag vet hur jag skall vara eller hantera den här situationen, för jag är verkligen totalt förvirad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar