6 Mars

Idag åkte jag och lillprinsen till min pappa, världens stoltaste morfar som mer än gärna är barnvakt. Känns mysigt att fåpyssla om varandra lite extra just nu. Tankarna snurrar i mitt huvud och jag försöker göra allt för att tränga bort dem. Idag ringde Martins faster. Hennes man gick bort i cancer för ett antal år sedan. Kändes skönt att få prata med någon som förstår tankar och funderingar och som dessutom säger att det jag känner och gör är helt normalt i denna sorebearbetning. Hon kände likadant. Kan känna mig lite elak emellanåt, som känner att jag håller mig undan från mina vänner, men jag orkar inte riktigt ta tag i det nu. Vissa orkar jag helt enkelt inte prata med. Jag vill helst vara ensam. Känns som om jag skriver det varje dag, men det är verkligen så jag känner. Önskar verkligen att denna dimma och glasbubbla som jag lever i skall försvinna snarast och att min ÄLSKLING skall stå i hallen och säga TJENA älskling , nu är jag hemma!!! Min dröm kommer aldrig att bli sann, men jag tänker fortsätta att drömma.