Tiden går och skall tydligen läka alla sår, men jag tror inte det är sant. Däremot  är jag övertygad om att man lär sig leva med såren. De kommer alltid finnas kvar, men inte så djupa som de en gång var. Att komma in i den vanliga Svensonska vardagen hjälper till. Egentiden jag får är tiden på jobbet. Fredric trivs bra på sin lilla förskola och avdelning Trollet. Passar jättebra för en liten trollunge. 

Hösten med sitt mörker är jobbig. Samtidigt som det är ganska enkelt att mysa till den lite och tända lite ljus och krypa upp i soffan under en filt. Jag får det ju att låta så enkelt, men jag är så dålig på det.

Blev idag åter igen påmind om att livet är extremt skört och kan vända på några sekunder.En nära vän har fått en tuff diagnos och mina tankar börjar vandra tillbaka. Skillnaden är att denna gången skall utgången bli en annan!!