I morgon bär det av till Kreta i två hela veckor. Bagaget är tungt efter de senaste dagarnas besked och jag har en obehaglig känsla i magen som fortsätter upp i hjärtat, som håller på att gå sönder. Jag borde ju veta vid det här laget att livet är orättvist, dumt och konstigt ibland, och det värsta är att jag inte kan påverka det. Jag packar ner lillskrutt och min andra kärlek och sticker iväg. Jag hoppas allt är en dröm och borta tills jag kommer tillbaka.