Det är så lätt att säga att man förstår, det gör jag ju själv ibland,men att verkligen förstå det någon går igenom är näst intill omöjligt om man inte själv upplevt detsamma. Jag önskar ofta att jag hade någon som sa åt mig när jag skall gråta och när jag skall vara glad, för just nu så reder jag själv inte ut det. Det är mycket tårar, mycket illamående och huvudvärk. Det är mycket känslor i svallning och jag vill inte vars med. De gamla såren slits upp av en klo som hårt hårt snörper åt mitt hjärta, hela mitt inre. Min och Martins älskade lilla stuga ligger ute för försäljning. Det är ångest och det är skuldkänslor som just nu tar upp mina dagar och jag förstår inte varför. Jag åker dit jag går in och springer ut för att jag får så ont i magen. Kan inte vara där för luften kväver mig, speciellt om jag är där ensam.. Visningen är 16 maj och sen hoppas jag att det går snabbt så jag kan avsluta det sista stora som sliter sönder mig.
Jag trivs bäst på landet, där fåglarna kvittrar, där allt är lugnt och skönt. Där vill jag vara med min lillprins och någon som jag tycker vansinnigt mycket om, men jag är så rädd, så rädd att igen förlora den som betyder så mycket för mig. Han som får mitt hjärta att slå ett extra slag. Han som får mig att le bara jag tänker på honom. Där vill jag vara tillsammans med min lillprins, och det för resten av mitt liv. Ni är det bästa som finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar