En helt vanlig mamma

Jag är en helt vanlig mamma, till en lite annorlunda pojke. En pojke som fyller mina dagar med massa glädje och kärlek. Det bästa som finns är när han borrar sig in i halsen på mig med händerna på mina kinder och bara skrattar. Han värmer mitt hjärta och lagar det stora hålet i det. Hålet som en gång var fyllt med smärta och tårar. Hålet som blir mindre och mindre för varje dag . Att vara mamma till världens finaste annorlunda lilla pojke är inte alltid så lätt. Varje dag möter vi människor som på grund av okunskap säger konstiga saker. Jag förstår inte vad de är rädda för han är ingen alien. Innan jag fick Fredric så hade jag heller ingen kunskap om DS även om jag hade läst lite. För mig är livet inte mer annorlunda än för någon annan mamma. Det skulle vara sjukhusbesöken och kontakten med habiliteringen, men för mig är detta normalt. Det är så det skall vara tror jag och det är så jag vill att det skall vara för min lilla prins skulle jag inte byta mot något.

Jag får ont i magen när jag tänker tillbaka på tiden då han låg i min mage i vecka 25 när vi fick veta att han hade DS och hjärtfel. Överläkaren på sjukhuset sade till oss att han mest troligt inte skulle överleva graviditeten utan att ens veta vad han hade för hjärtfel. Hela sista delen av graviditeten var en mardröm, men till slut tittade en liten liten kille ut som räddat mitt liv och som skänkte sin pappa mycket glädje de sista månaderna i hans liv.. Din lilla lilla unge , tänk om du förstod hur mycket du betyder för mig. Älskar dig mest av allt!

MIN LILLA PRINS



EN PULKAPOJKE