Ingen dag

är den andra lik och varje dag beblandas jag med olika sorters människor. Jag fortsätter att förvånas över de människor som gärna har synpunkter på hur jag hanterar saker och vad jag tar för beslut. Så klart de måste få säga vad de tycker men då får de vara beredda på att jag oxå tänker ha synpunkter på vissa beslut i deras liv. Det sistnämnda är tyvärr inte så populärt har jag märkt och egentligen så är det hela ganska enkelt. Jag väljer vem och vilka jag vill träffa och umgås med. Det är mitt och ingen annans beslut och valet grundas helt enkelt och slätt på att vissa är så självupptagna och tar så mycket av min energi och den spar jag gärna på och använder till viktigare saker.

Fick idag ett samtal från logopeden på habiliteringen. För några veckor sedan fick jag en inbjudan till en TAKK kurs som skulle starta nu i slutet på januari och jag har medvetet inte tackat ja till den så idag ringde hon och frågade om jag skulle gå. Svaret är faktiskt nej. Det är mitt egna beslut och jag tycker att det känns rätt just nu. Vi har spenderat så mycket tid på sjukhus och det är hela tiden någon kontroll av något slag så jag känner att jag helt enkelt inte har lust. Hon sa att hon förstod efter allt som varit men passade även på att berätta att det faktiskt var många föräldrar som skulle gå. Ja tack det är så trevligt, men ibland känner jag att jag gärna tar kontakt med habiliteringen när jag känner att jag behöver dem och inte ha den ständiga känslan av att vara jagad av pedagoger, kuratorer och allt vad det är. och tro mig, det sista jag behöver är en kurator....

Fick även höra att företaget som jag är uppsagd ifrån fr.o.m mars skall lägga ner. Det var väl inte helt oväntat efter alla turer fram och tillbaka , men givetvis tråkigt för mina gamla kollegor som är kvar. Vi är iallafall överens om att det blir vad man gör det till och det är ganska skönt att slippa ovissheten komma krypande varje dag ..

Fredric har haft en jobbig natt. Han fick en influensaspruta i varje lår i förrgår och har gråtit i omgångar hela natten för han har så ont i sitt lilla lilla lår och feber hade han oxå. Vi har inte kunnat lyfta eller ta i honom utan att han har gråtit. Han somnade nu äntligen så jag hoppas natten blir bättre än igår för i morgon skall vi till morfar och busa med kusinen i helgen :)

Vill även lägga in länken till denna fina sång. Jag blir alldelles varm i hjärtat för jag är en stolt mamma till världens sötaste lilla unge med DS :)
http://www.youtube.com/watch?v=NfuaNhXI1Ao



-12 grader är inget för en glad liten skit :)