Jag har ett ständigt leende på mina läppar och det pirrar i min mage. Trodde aldrig jag skulle känna så här igen, men det har verkligen hänt . Har hittat mitt paradis i Paradis som den lilla byn så lustigt nog heter. Där bor någon som har fått mig att skratta igen genom att bara vara så omtänksam och snäll som bara han kan vara. När jag som minst anade det så fanns han där. Det känns så härligt och nästan overkligt. Jag vet att Martin skulle unna mig den lycka och glädje som jag känner nu. Han visste hur mycket jag älskade honom och hur mycket jag var beredd att ge upp för att han skulle ha det bra. Livet går vidare och Martin kommer alltid finnas i mitt hjärta. Korten på honom kommer alltid att finnas, för evigt smycket runt min hals kommer alltid att hänga där och Martins vigselring sitter på min högra hand. Så kommer det att vara tills jag är redo på riktigt..