8 september 2009

Idag skulle vi firat 3 årig bröllopsdag, men det blev inte riktigt som vi tänkt. Det blir inte alltid så har jag lärt mig det senaste halvåret. En tuff resa som inte gjort mig mindre gråhårig utan snarare tvärtom. Tiden läker alla sår sägs det , men jag tror inte riktigt på det. Däremot så vet jag att sorgen alltid finns inom en, men att man lär sig att leva med den. Det är så det fungerar. Även om tiden går så blir inte mindre, för de kommer alltid att finnas och lika stora som från början. Dagen är snart över och det är skönt för det har varit en jobbig dag....

Idag har vi varit en tur i Eksjö igen. Ute på en lång promenad och sen när vi skulle handla på vägen hem så stod jag utanför affären och gosade med Fredric medan J var inne och handlade. Det parkerade en kvinna i en liten liten bil och hon satt länge och tittade på oss. En obehaglig känsla fick jag i maggropen.Vem är hon och vad vill hon göra med mitt barn? Hon steg utr bilen , hämtade en vagn och kom fram till oss. Hon tyckte det såg så mysigt ut och undrade om det var första barnet och sen säger hon plötsligt: Nämen har du lite down? En sån spontan och klockren fråga så jag svarade bara: Ja en liten släng :) och då svarade hon : Ja det måste va en liten släng det... Haha så gulligt. Samtidigt kom en husbil och körde in i sidan på en volvo så hela bilen flyttade sig. Mycket action på en gång på en parkering utanför en affär i Eksjö...