måndagen efter helgen efter dagen D

Så har hela helgen gått och jag har inte skrivit något. Så passerade även fredagen den 20 ,mars 2009, dagen för Martins begravning. Hela veckan har varit om en enda dimma och jag vet knappt hur dagarna har passerat. På fredagen åkte jag ut med Fredric tidigt till kyrkan. Jg stod länge och stirrade på kistan med bårtäcket och blommorna. Där i låg min älskling. På kistan stod det fantastiska kortet, kortet på världens stoltaste pappa med Fredric nyfödd i sina armar. Martin ler med hela ansiktet även om han inte kan. Vilken lycka och samtidigt sorg i samma foto.Inte kunde vi i vår vildaste mardröm ana att det skulle å så här fort.

Begravningen var väldigt vacker, om an nu kan säga det om en begravning. Martins favoritmusik spelades. Inledningen var Nothing else matters med Metallica, sedan tusen bitar med Björn Afzelius och till slut It´s my life specialversion med Bon Jovi.  När tusen bitar spelades såg jag absolut ingenting.  Mitt hjärta har verkligen gått i tusen bitar och frågan är om det någonsin kommer att bli helt igen.....Bitarna är små små små, men de gör väldigt ont. En ihärdig smärta som får tårarna att flöda. Det finns gott om tårar , hela floder känns det som.  När jag befinner mig mitt i floden så kan jag verkligen höra Martins röst. Han tyckte inte om att jag var lessen för hans sjukdoms skull. Jag kommer så väl ihåg en dag då vi varit på sjukh

uset och fått ett sånt där skitbesked, som det oftast var. Martin tog det alltid väldigt bra eftersom han var övertygad, liksom jag att vi tillsammans skulle klara allt med vår kärlek. Jag var gravid och kunde inte riktigt hantera situationen. men jag skulle iväg och jobba. Martin ringde mig och sa glatt: Tjena Älskling, det är bara jag. Jag ville inget särskilt utan bara säga att jag älskar dig. Vill inte att du skall vara  lessen.... Det var sån han var min prins. Tänkte på alla andra och ville altid skydda mig.

Tänk att man är lyckligt lottad som har så fantastiska vänner runt omkring sig. Efter begravningen kom en av våra vänner fram till mig med ett kuvert. Här har du sa han vi har skramlat ett litet bidrag till Martins sten. Det va

r inget litet bidrag. Tack allihop för att ni finns!!

!