onsdag 18 mars 2009

Det närmar sig.........


Denna veckan känns ovanligt tuff. Jag går på nålar känns det som . Det närmar sig begravningen... ... Tänk att under alla år Martin varit sjuk så har jag aldrig tänkt tanken att han någon dag skulle försvinna för alltid. Tanken har hela tiden förträngts. Vi var ju starka tillsammans, var det inte det vi sa? Jo vi sa det alltid. Inget skulle dela på oss, vi skulle klara allt tillsammans så länge vi hade varandra. Vår kärlek var stark, så otroligt stark liksom vår styrka, men den räckte till slut inte ändå. Kärleken fanns där men "###%&%€#" vann över vår styrka och tog min Martin ifrån mig. 

Idag var jag och lillprinsen i stugan. Det kändes så tomt, så vansinnigt tomt. jag var tvungen att förändra även lite där, bygga lite nya hyllor och så. Vet inte om det någonsin kommer att kännas bra att vara där igen, utan Martin. Vi var alltid där tillsammans, förutom den gången då jag kom ut efter jobbet och han redan var där. Han hade klippt hela häcken och dessutom köpt en ny häcksax, för den andra hade bränts. Det var min Martin, nya prylar fick han aldrig nog av. Det finns så mycket minnen , vart jag än går är han med mig. Önskar bara att jag kunde krama honom eller krypa upp i  hans famn, för jag saknar honom så förbannat mycket!!! Dags att ta tårarna och krypa upp i soffan...


1 kommentar: