Dessa Dagar

Idag när vi skulle hämta bilen passade vi på att göra ett snabbt besök hos Fredrics farmor och farfar. Det är en så märklig känsla att komma in i huset, det nästan känns i luften att någon saknas. Det är tomt och öde. Som vanligt springer jag upp i det rum där Martin tillbringade sina sista veckor. Jag bara måste.  Det luktar fortfarande min Martin i rummet, men han finns inte där. Det var inte alls längesen han fanns där..... Tårarna inner längs mina kinder.. Fick en underbar dikt av en vän till familjen...Den passar så bra i denna stund.

Dagar då vi inte tror att vi skall överleva,

förundras vi över att våra hjärtan fortfarande orkar slå.

Dagar då vi inte tror vi skall orka gå vidare,

fortsätter vi ändå.

Dagar då vi inte tror att solen finns mer,

förundras vi över när den lyser igen.

Dagar då vi tror, att det aldrig blir en ny dag,

förundras vi över att det blir natt och en ny morgon kommer.

Dagar då vi aldrig mer tror att vi skall skratta,

häpnas vi över att vi ändå kan det.

Dessa dagar överlever vi trots allt,

greppande efter sista halmstrået.

Slår våra hjärtan ändå

uttröttade somnar vi  i natten och morgonen kommer  trots allt och vi fortsätter att gå vidare.

dagarna fortsätter att gå,

livet kämpar vidare tappert och segt för det oss framåt.

Själva kanske vi är modlösa, tröstlösa

ändå fortsätter tiden att gå det blir natt och det blir morgon

Såren läks, och blir ärr med tiden för tiden fortsätter att gå

fast vi tror att det finns dagar dåååå....