måndag 30 mars 2009

1 kommentar:

  1. Hej Catrine, vilken fin pojke du har och vilken fin mamma och pappa han har. Ni har bara en väg att gå nu och det är rakt uppåt. Våra historier har många likheter. Jag och mina två barn är på väg åt samma håll - från botten och uppåt. För längre neråt kommer man inte. Jag känner igen så mycket av det du skriver. Förutom allt annat man måste ta hand om så var jag inte förberedd på pappersarbetet. Jag har fått hjälp med mycket av det och var nog för övrig mer av allt-i-en-papperskasse-typen :-) Det känns som att det aldrig kommer att finnas tillfällen till verklig vila och eftertanke och sorg. När kommer sorgen? Det finns inte plats för den...
    Jag kommer att följa din resa.
    Kram
    Sara

    SvaraRadera