10 Mars

Igår fick jag och prinsen besök. Lillkusinen Rasmus, min brorson och hans mamma tittade förbi. Det var fullt ös hela kvällen och idag på dagen. Fredric och Rasmus är såna små kompisar. Fredric bara ligger och jollrar när Rasmus busar med honom. Vi har tillbringat hela dagen på A6 idag. Det var nästan en läskig känsla att kunna vara borta så länge utan att rnga och kolla hur Martin mår. Eller att oroa sig för DET ödesdigra samtalet. Paniken med mobiltelefonen har ännu inte släppt. Jag måste kolla den varje minut känns det som.Idag var den väldigt tyst. Den bekräftade åter igen att Martin verkligen är borta. Vill inte förstå!

På kvällen kom Håkan förbi. Vi skulle ut och käka nått gott och ta en öl. Det blev tidigt och Fredric gjorde sitt första krogbesök, Han trivdes lika bra som mig. det var skönt att komma ut bland lite folk igen. Även om vi allt fällde några tårar för Martins skull. Det är så skönt med vänner som bara är. Vi pratade just om det idag. Vissa är så uppe i sig själva och har svårt att hantera olika situationer. Beroende på vad man varit med om i livet så skiljer sig vårt hantering av olika situationer. Oväntade och hastiga händelser , som min älsklings bortgång kan och har förändrat livet för många i min omgivning. Flera av mina vänner har vaknat upp och insett att det finns värre saker i livet än ett punkterat cykelhjul, tex. Andra är fortfarande i dvala och får stanna där. Jag kan inte hjälpa dem, utan de kan bara hjälpa sig själva.