I morgon är det dagisdags, för första gången på ja mer än 2 veckor. Jag hoppas hoppas att Fredric nu får vara frisk framöver. Utvecklas gör han för varje dag och det är så härligt att se allt det nya. Visst kan det ses som småsaker men för mig är det stort när han säger mamma med ett stort leende. Han vinkar och säger hej hej. Eller pekar på sitt tallriksunderlägg som är en ko och säger mooo. 

Dagarna på nya jobbet går jättefort. Hjärnan är överhettad och sprängfärdig, men det skall in mycket mycket mer. Jag är glad att jag tog steget för det här kommer bli riktigt bra!