Det känns som en ganska härlig, lagom tidig, men kall och vintrig lördagsmorgon. Jag sitter i lillprinsens rum och tittar på hans upptåg. Jag upphör aldrig att fascineras av hans fantasi och bus. Han är full av energi det lilla trollet. 
För övrigt är nog det mesta som det brukar i vårt liv. Skillnaden är att det numera blänker en ring på mitt vänstra  ringfinger. En ring som får mig att le lite mer än vanligt emellanåt, men det finns fortfarande tunga dagar. Även om de blir färre så finns de där. Jag skulle plocka undan lite och hittade Martins X box. Jag satt länge och tittade på det och till slut brast fördämningarna och forsen var ett faktum. Tårarna tog aldrig slut och där satt jag och J i en hög på golvet. Han är trygg, min J, han är fin med Fredric och tillsammans är de det absolut finaste jag vet!