Den 5 december kom och passerade med språng och jag märkte det inte ens. Tänker tillbaka till dagen för exakt 1 år och 2 dagar dagar sedan, då Martin fick sin dödsdom. det overkliga inträffade och slet undan marken under våra fötter. Ingen trodde någonsin att det skulle gå så fort som det gjorde. SJälv vet jag inte hur jag bar mig åt. Fredric var planerad till 31/12 och det var inte långt kvar.Jag skulle jobba i några veckor till, men valde att sjukskriva mig och sluta jobba den 5 december för att kunna tillbringa så mycket tid som möjligt med Martin. Idag är jag vansinnigt glad att jag verkligen gjorde det. Det var några dagar därefter som jag envist bestämde att vi skulle ha ett planerat kejsarsnitt på Fredric och det fick kosta vad det kosta ville, bara Martin fick uppleva sin och vår sons födelse. Vi lyckades och 22 december 9,01 föddes vår lilla solstråle. Det finaste som finns...

Nu är det nästan en vecka kvar till Fredrics andra hjärtoperation. Jag hoppas att det kommer att bli på utsatt tid och att inga infektioner sätter käppar i hjulet. Jag har ju fått som jag vill , men det känns ändå obehagligt, klart att det är en stor risk med en sådan operation, men det kommer att gå bra. Bara de gör rätt den här gången.

Strax är det dags att packa ihop lillbajsen till Farmor och jag skall jobba en liten liten timma bara , men det är skönt att komma iväg lite. Kvällen blir lugn...