Jag tror att jag håller på att bli knäpp.. Eller är jag redan det ? Känner att jag har svårt att hålla ihop allt just nu och oroar mig för Fredric och hans lilla hjärta. Det käns som om han inte vill äta ordentligt, men annars är han ju pigg så det borde ju inte vara nått fel. Var och vägde honom här om dagen bara för min egna skull. Han hade inte gått ner i vikt i allafall men inte gått upp speciellt många gram heller . Önskar bara att han kunde få sitt lilla hjärta lagat så att jag äntligen kan få ro i mitt inre. Är som en tidsinställd bomb som detonerar och tårarna bara sprutar. Känner mig ensammast i världen fast jag inte är det på något sätt. Känner mig bara trött och energilös.
En gammal kollega sa till mig härom dagen att jag knappast är den enda ensamstående mamman i Sverige och det är sant. Han nämnde inget om att vara ensamstående mamma till ett annorlunda barn så han antog väl att allt är som vanligt, och det är det ju , iallafall för mig. Jag vet ju inte hur det borde vara, så för mig är detta normalt.
I morgon kommer Lisa och Lilla Ville. de stannar tills på tisdag och följer med oss till Lund. Känns så skönt att ha någon nära som förstår och vet vad det handlar om.
Det är en riktigt dålig tröst att få höra att du inte är den enda ensamstående mamman i världen. "Jaså!? Men då känns allt lättare." Såna kommentarer klarar man sig utan!
SvaraRaderaDu är så stark Catrine. Det är klart att du inte orkar allt. Du lever i en extrem situation. En människa klarar inte hur många kriser som helst. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt. Jag skulle vilja skicka dig till Ingalill min underbara kurator. Efter att ha pratat med henne så känner man sig starkare och stoltare över sin prestation än något annat och redo att ta itu med några fler krisartade situationer. Det känns som om du skulle behöva lite sånt just nu.