Åskan min största ovän

I morse packade jag glatt för en helg i stugan . Några kära vänner skulle komma förbi och grilla. Jag hann klippa den förbannade häscken innan det började ösregna. Vi snackar  så mycket regn så det var galet. Himlen bara öppnade sig. Givetvis precis när Fredric somnat i vagnen under plommonträdet efter att ha gnällt ett antal timmar i värmen stackarn. Det var bara att packa ihop maskinerna och gå in.  Vi hade en liten mysstund i soffan och han jollrade glatt. Han är en riktig liten buse, min prins. Han har börjat skratta lite som ett charmigt fnitter numera när man pruttar honom på magen eller under hakan. Så härligt.. Plötsligt kommer första smällen och det öser ner ännu mer och det smäller och undrar. Till saken hör ju att jag är vansinnigt rädd för åska. Och då menar jag riktigt rädd. Så fort det slutat regna så packade vi ihop och åkte hem igen. Aldrig att jag sover där ensam mitt i all åska. Grillning blev det på Torpa istället och promenad på stan. Fiskstöld på piren var dagens huvudtema. Det finns verkligen folk till allt:)