Fredag igen

Sent igår eftermiddag blev vi äntligen utskrivna efter att lungröntgen och ultraljud var ok. Det verkar som om lillprinsens medicin satts ut för tidigt och det är därför hjärtat blivit överansträngt och han har haft svårt att syresätta sig när han sover. Medicinen har satts in igen och vi skall på kontroll igen om 14 dagar. Om 1 månad är det nytt ultraljud och jag hoppas verkligen att det då gått åt rätt håll. Man blir till slut fullkomligt förvirrad och vet inte vilka tecken man skall titta på och till slut är han blå på kroppen hela tiden i mina ögon. Tiden på sjukhuset har även fått mig att fundera på massa saker som jag annars dagligen  är rätt bra på att förtränga. Tankarna lär sig att simma emellanåt och hur bra man än tror att man är på att tränga bort dem så poppar de upp. Även om Martin inte finns med oss fysiskt så finns det så otroligt mycket runt omkring som påminner oss om honom hela tiden. Det är saknaden och tomheten som är den svåra. I den situation jag befinner mig i just nu är jag ändå lyckligt lottad som har såna fantastiska vänner. Ni alla vet mycket väl vilka ni är. Tack för att ni finns där för mig och lille Fredric.  Vi är så tacksamma. Vad skulle vi gjort utan er!!!! 

Till min Martini :

Det är morgon och solen skiner in genom sovrumsfönstret.

Det är början på en ny dag,

en dag full av överraskningar.

Men ...

jag känner mig tom,

det är som ett stort svart hål med evig smärta inom mig

Mitt hjärta känns kallt, 

Jag har ju mist dig som var mitt allt....