En märklig upplevelse

Efter allt som skett sen Fredric föddes så har all kontakt med habiliteringen skjutits upp, fram tills igår då det var dags för första läkarbesöket. Bad min kompis C at följa med. Vi kom dit och det var en riktig märklig känsla. Folk tittade på oss som om vi var aliens. Jag anmälde mig i receptionen och fick en illgul lapp med kontaktuppgifter på Fredrics familj, som jag skulle kontrollera och lämna till läkaren. På Martin stod det att han gått bort. Efter en liten stund kom en liten dam och hämtade oss för vägning och mätning. Hon tog den gula lappen och frågade om jag tyckte om det som stod (märklig fråga). Nej det gör jag inte sa jag, Jasså varför inte frågade hon, nej sa jag för min man står ju som avliden. Jaha det var ju en bra kommentar säger människan då.. Ja jösses.  Det var tydligen väldigt jobbigt att mäta och väga Fredric oxå. När vi sedan skulle vidare till läkaren så står det en kvinna och tittar så sorgset på mig med huvudet på sned. Det var kuratorn som var på sjukhuset och träffade mig och Martin några dagar efter Fredrics födelse. Åter igen den där tycka synd om mig blicken och beteendet. Jag kanske är märklig men jag tycker själv bara det är jobbigt när de beter sig så. Det är väl inte mer synd om mig än någon annan och dessutom så blir det inte lättare av ett sådant beteende.  Fredric skötte sig bra! När de inte trodde han kunde le eller fokusera så motbevisade han och jag kände mig så stolt över vår fantastiska pojke. Han är verkligen ett under.  Hoppas bara nästa besök blir lite lättsammare för vi kommer att behöva stödet i framtiden.

Lille Fredric övar varje dag på att snurra runt på golvet. Han älskar sin lilla nyinköpta ko som skallrar på hans arm.