tisdag 3 mars 2009

3 Mars 2009


Tänk att jag skulle börja blogga. Känns nästan lite overkligt. Visst har jag skrivit dagbok i mina dar´men det var väldigt längesen.

Idag är det 2 dagar sen min älskling försvann ur mitt liv. Jag tror inte att jag förstått att han verkligen är borta. Han kommer inte att komma tillbaka. Jag känner mig alldeles kall och tom inuti. Vi var på begravningsbyrån idag och det var en märklig känsla. Precis som om verkligheten sprang ikapp mig , men  ändå vill jag inte förstå. Fredric kommer att växa upp utan sin pappa. 

Vi fick 2 månader tillsammans, vår lilla familj. Martin var en underbar make och en fantastisk pappa. Minnena av honom kommer alltid att leva kvar.  


5 kommentarer:

  1. Jag beklagar:-( Fy vad jobbigt. Jag hittade hit från vardagspussels blogg. Är det ok om jag lägger till dig i min blogglista?
    Jag har en ds-dotter som fyllde 3 år i januari,vi bor i Hjo så det är ju inte så långt till Jönköping.
    Skickar massa styrkekramar/Jessica

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  3. Hej

    Vet inte vad jag ska säga. Jag beklagar :(
    Tänker på er varje gång när jag ser dig online på msn.
    Du får kämpar, lille Fredric behöver all din stöd.
    Hör av dig om du vill prata eller om du behöver hjäp med nånting.

    Massor med stödkram.
    Fi-avdelning
    Susanna M

    SvaraRadera
  4. Hittade er via Vardagspussel. Vi hade kontakt innan Fredric föddes. Vilken underbart söt kille ni fått! Jag vill också skicka de största styrkekramar som går i allt det svåra och jag hoppas/tror att Fredrics pappa följer er från sin himmel.
    Kramar Anna

    SvaraRadera
  5. Även jag hittade hit via min vän som har bloggen vardagspussel. Har inga ord men vill bara skicka en kram.

    Kramar från Liv

    SvaraRadera