Rätt eller fel

Vad är rätt och vad är fel? Ibland önskar jag att det fanns regler för vad som är rätt och vad som är fel. Det finns inga regler och det finns inga måsten. Varje individ hanterar sin sorg, sitt liv och sina bekymmer på enskilt sätt. Inget sätt är bättre än något annat. Det har snart gått ett år ganska exakt om en månad, sedan Martin lämnade oss. Alla berörda har hanterat sin sorg på olika sätt och eftersom det inte finns några regler för hur sorg skall hanteras och bearbetas så har vi alla fått acceptera varandras vägar. Ibland möts vägarna igen efter ett tag, men i vissa fall skiljs de åt fullständigt och man hittar inte tillbaka mer. Jag påstår inte att alla beslut jag tagit har varit rätt, men efter allt pappersarbete utan hjälp i ett krisartat tillstånd så tillåter jag mig att ha gjort fel. Helt ensam stod jag där, tillsammans med Fredric och vi klarade det.

Jag träffade en bekant på stan idag som frågade hur vi hade det och hur Fredric mådde. jag svarade så klart att vi har det bra och att Fredric är pigg och glad, en riktig liten busunge. Då svarar hon. Ja vad skönt du har ju det lite tuffare än andra. Jasså har jag ? tänkte jag , och svarade. Det vet jag väl inte om jag har , menar du bara för att Fredric har down och opererat hjärta? Ja svarade hon och då sa jag: Jag kan inte känna att det är tuffare för mig än någon annan. För mig är detta normalt och Fredric är som vilken annan liten unge som helst. Då blev hon lite generad och bytte samtalsämne. Men vaddå, det är ju så det är. Vi tar dagarna som de kommer och skulle det dyka upp problem så tar vi tag i dem då. Jag har blivit ganska så säker på att det mesta går att lösa om man verkligen vill och jag är envis, vilket jag kan tacka pappa för. Tack pappa för att du är envis och har smittat av dig på mig :)

På busungefronten händer det grejjer. Han är busigare än någonsin. Står gärna i sin gåstol och sparkar sig bakåt. Skrattar mest hela tiden och äter faktiskt ordentligt, även om det är mest välling. det andra kommer väl med tiden. Han har ju som sagt lite att ta igen efter två operationer och jag skådar en gnutta envishet i hans beteende, eller skall jag säga mycket. Han vet redan vad han vill. Min underbara lilla skitunge....