Helg igen

Igår var min lillebror med familj här och hälsade på. Deras lille Rasmus är ett riktigt charmtroll, som vi brukar säga, vi har det i familjen:).Han skulle ha med mig hem och tyckte att det blir nog fint om han packar ner mig i sin lilla ryggsäck. Full fart hela dagen och när de åkte blev det helt tyst i lägenheten.

Jag fick ett mail här om dagen från min svåger, Martins yngsta lillebror. Han har tatuerat sig på sin arm . Det syns ganska dåligt nu när bilden är så liten, men det står Vila i frid Martin och en liten surfbräda. Samma symbol som finns på Martins gravsten.

Saknaden efter Martin är så tung. Det gör så vansinnigt ont, även om jag verkligen kämpar för att klara detta så känner jag att denna helgen är fruktansvärd. Tårarna bara sprutar och vill verkligen inte ta slut. Det finns ingen hejd. Längtar efter hans famn, hans leende , hans röst, ja precis allting. Allt eftersom tiden går så blir det lättare , men de hemska dagarna kommer tydligen alltid att finnas och på något sätt måste jag lära mig att klara dem.  Känner mig helt tom inuti, kall  och har ingen energi alls just nu. Mitt hem känns som ett krig liksom hela jag. Blir tydligen mer och mer gråhårig vad nu det kan bero på :)

Lillprinsen har sovit gott i natt och tog sig precis en liten lur. jag skall ta tag i  mitt liv och slita fram dammsugaren och städa vårt hem.  det passar ju bra nu när det ösregnar ute. Vilken underbar dag!!