Nationaldag

I natt har vi allt sovit lite bättre. Det känns skönt och jag hoppas att det håller i sig. Lillprinsen har fått mat  och sina mediciner nu på morgonkvisten och knoppar  nu gott i sängen. Han brukar sova någon eller några timmar till. Det är ganska skönt för då har jag morgonen för mig själv. Jag kan krypa upp i min nya myshörna med en kopp te eller en bra bok.

Idag bär det av till Eksjö. Vi skall träffa Fredrics lilla Neo kompis med samma diagnos och hans fantastiska mamma. Den fantastiska pappan är borta över helgen så det blir de fantastiska mammornas och pojkarnas helg. det kall bli härligt att komma iväg och fnittra lite. Glädje behövs hela tiden och gör livet så fantastiskt mycket lättare. Ibland är det skönt att höra att I-landsproblem faktiskt oxå är problem. Det ger mig en möjlighet att se hur andra människor värderar sina liv och upplevelser. Vid vissa tillfällen så kan jag känna mig väldigt kall på det planet. Vissa saker berör mig inte alls även om de kanske borde göra det. Vaddå det värsta har ju ändå hänt? Eller?Att förlora någon man älskar mest av allt är verkligen det värsta som kan hända, speciellt om personen i fråga har hela livet framför sig och precis har blivit pappa. Jag kommer så väl ihåg när varslet kom på jobbet och alla var galna av oro. Vi satt i fikarummet och jag sa till min chef: Du alltså misstolka mig inte, jag älskar verkligen mitt jobb , men det är faktiskt bara ett jobb det kändes i den stunden som om det fanns mycket viktigare saker och utan att  veta hade jag faktiskt rätt. Smällen kom några veckor senare. Och knappt 3 månader senare hade följande hänt i tur och ordning: Jag hade blivit mamma( vet knappt hur, även om jag mycket väl vet hur det går till), jag blev av med mitt jobb och jag förlorade min älskade make. 

Sommaren och semestrarna närmar sig med stormsteg. i sommar skulle vi ha åkt bil till Martins släktingar i Holland tillsammans med Martins bror och hans familj. Något som vi verkligen såg fram emot. Ibland önskar jag att den resan hade blivit av nu även utan Martin, men  på något sätt har den fullständigt runnit ut i sanden. Så nu har tyvärr även jag släppt den. Ibland funderar jag på hur jag skulle ha agerat om  situationen var på något annat sätt än vad den är idag. och på något sätt är det väl dags att inse att vissa människor är mer omtänksamma än andra och andra väljer helt enkelt att leva sina egna liv.Det betyder inte att man inte sörjer , för alla sörjer vi på olika sätt och det är inte självklart fr alla att prata om någon som inte längre finns.