Mardrömmen...................

Min älskling kommer gående mot mig i hallen. Han ler, men är grå i ansiktet med insjunkna kinder. Han släpar något vansinnigt med vänstra benet och hänger med vänster axel....Egentligen känns det inte som han kan gå alls, men han ler och säger. Titta älskling vad bra jag kan gå.... Jag vaknar av Fredrics joller med skräck i ögonen. FY vilken läskig dröm och så verklig. Det kändes som om Martin skulle vakna bredvid mig. Det gråa insjunkna ansiktet förföljer mig och har gjort hela denna dagen. Var även på kyrkogården och tittade om Martins sten kommit upp och det hade den. Det högg åter igen hårt i mitt hjärta.

Vi har varit i Göteborg och hälsat på lilla Ville. Ville opererades samma  dag som Fredric men har tyvärr fått bi kvar på sjukhuset efter diverse problem. Idag var det lilla charmtrollet ganska pigg och jag fick mysa lite med honom. Fredric passade på att kräkas på sin mamma, sig själv och hela barnvagnen och mamma passade på att tappa bort Martins förlovningsring som hon bar på tummen. Jag mår så fruktansvärt illa för detta. Jag har aldrig tappat något i hela mitt liv och nu tappar jag något som betyder så mycket för mig. Jag måste va otursförföljd och hur kan den ramla av utan att jag märkte det??? Lisa har vänt upp och ner på varenda spyapapper vi slängde i samtliga papperskorgar och ingen ring någonstans.....

Vännen som var en vän men inte längre är det har inte hört av sig och jag orkar inte bry mig Skall hämta mina saker i deras garage på måndag och lämna tillbaka nyckeln till deras hus. Vill ha tillbaka min oxå. Olustig känsla verkligen. Men jag tänker inte acceptera att någon talar så till mig överhuvudtaget och sen inte har vett att höra av sig. Har nog med att reda ut mina egna känslor för tillfället.