Fredric sover gott på soffan och jag fixar med elden. Martin har nog haft roligt åt mig idag för jag och eldar är ingen bra kombination. jag verkligen hör honom tala om för mig hur jag skall göra. det tar sig i kaminen och det sprakar så härligt. Jag älskar verkligen att sitta framför elden. Man behöver inte mycket mer än tystnad en
liten bäbis och bara titta på elden. Det är så vackert, så lugnande på något vis. Det värmer mitt såriga hjärta. Allt eftersom tiden går så läker såren och blir till ärren. Ärren kommer alltid att finnas men jag kommer att lära mig leva med dem.
På kvällen var vi hos Fredrics Farmor och Farfar på middag. Fredric passade på att busa lite. På väg hem lossnade ett hjul på barnvagnen och det går inte att få fast igen. i morgon blir det tur till Tranås, där vagnen köptes. Tokiga familjen skall på utflykt igen. Ja det är allt det vi är jag och min lilla älskling. En tokig liten familj. Men jag lovar: det underlättar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar