En överraskning

Idag har et varit full rulle från tidig morgon. Jag vaknade halv 5 och lillprinsen sov så gott fram till halv 7 då han ville ha lite mat. Jag gick upp och han sov vidare till klockan 8. Sen var det dags för äventyret med de nya däcken. Det går ju inte att komma ifrån att man i äktenskap har en ganska uppdelad vardag. Den ene gör vissa saker och den andre andra saker. Bilen var Martins grej. Service och allt sånt var hans grej . Sommardäcken behövde bytas ut eftersom de var typ inget mönster alls kvar. Vi lämnade bilen i morse och hämtade den i eftermiddag. Känns som en ny bil.

På kvällen ringde en gammal vän , C, från Falköping. Vi spelade volleyboll tillsammans för många år sen. Säga vad man vill om Facebook, men det var där vi fann varandra på nytt. Vi kom fram till att vi inte pratat med varandra på 8 år, och det allra bästa , förutom att hon ringde, var att vi hade så mycket att prata om. Vi har båda belönats med var sitt annorlunda barn. De annorlunda barnen verkar välja sina föräldrar väl. Efter nästan 2 timmar i telefonen så känns det skönt att veta att vi som annorlunda mammor är väldigt lika. Vänner och bekanta  runt omkring beter sig märkligt. Och det är tydligen inte alls ett ovanligt fenomen att de ofta handlar om dem själva mer än något annat. De vänner som har friska barn har ingen aning om vad vi går igenom och vilka tankar som rör sig i våra huvuden varje dag. Det är inte helt ovant att man dagligen får höra :  stackars dig hur orkar du? Ja man kan ju undra sa en flundra, men vad har man för val. Vi älskar våra barn  över allt annat och det finns inget underbarare än att se ett litet leende på morgonen när man vaknar för att inse varför man kämpar. Man får så mycket tillbaka. Fredric är min solstråle och det är han som får mig att gå upp varje morgon, det är han som får mig att le, det är han som gör att jag är den jag är. En annan sak vi var överens om är att vi har rätt att välja bort dem som inte förstår, dem som tar vår energi, som inte förstår varför man inte hör av sig och vad som händer. En vän som inte förstår och accepterar vissa val  är inte värd den energin som går åt att förklara, den kan vi använda till något annat väsentligt istället. Hela livet vänds upp och ner och man värderar saker på ett helt annorlunda sätt. De problem som uppstår är till för att lösas och ingen kan lösa mina problem åt mig. det får jag göra själv. Det är alltid väldigt lätt att döma ut ett beteende utan att egentligen veta varför. Utan att ta reda på varför man har betett sig eller inte betett sig på ett eller annat sätt och sedan ställa ett ultimatum. Skall man behöva välja bort vissa vänner för att de inte vill förstå... för att de inte kan förstå..... Vad är rätt och vad är fel? Jag tror inte att det finns några riktlinjer i såna här situationer och jag är livrädd för att ta fel beslut. Men tyvärr kan ingen ta besluten åt mig utan det är något jag måste göra själv.

Tack C för att du finns. Hoppas verkligen att vi kan ses snart med våra små prinsar. Den ene mindre än den andre. Jag är så glad att du ringde!!!